Tandkött vid tandsprickning: Hur ser det egentligen ut i bebisens mun?

Kära Tom för sex månader sedan,

Klockan är 03:14 på morgonen och du sitter just nu i halvmörkret i vårt vardagsrum i Hackney, medan det brittiska regnet piskar mot fönstret. I ditt knä vrider sig Matilda, en av dina tvååriga tvillingdöttrar, och ger ifrån sig ljud som normalt används av fladdermöss för ekolokalisering. I höger hand balanserar du din smartphone och försöker desperat rikta ficklampan in i hennes lilla, salivfyllda mun för att se om det äntligen är en tand på väg, eller om hon bara håller dig vaken av ren trotsighet.

Sluta googla. Jag skriver till dig från framtiden för att berätta att sidan 47 i föräldraboken, den som föreslår att man "i den här fasen helt enkelt ska utstråla lugn", uppenbarligen skrevs av någon som aldrig har behövt förhandla för sitt liv, helt genomdränkt av dregel. Du undrar just nu desperat hur i hela friden det där lilla tandköttet faktiskt ser ut när våra bebisar får tänder, för allt där inne är blött, rörligt och barnet biter på ditt pekfinger som om det vore en varmkorv.

Jag ska berätta exakt vad du ska leta efter, vad du kan ignorera och varför du aldrig, under några som helst omständigheter, ska lägga bitleksakerna i frysen.

Röda kullar och vita skuggor i ficklampsskenet

Nästa gång du försöker genomföra en inspektion i Matildas mun (mitt tips: gör det när hon skrattar över ett riskex, inte när hon gråter, annars ser du bara halsmandlar och desperation), titta noga på den främre nedre tandraden. Om slemhinnan där är jämnt ljusrosa och slät, har hon ingen akut tandsprickningssmärta, utan bearbetar förmodligen bara det traumatiska faktum att du gav henne fel blå mugg tidigare.

Men om tandköttet plötsligt ser ut som en liten, spänd, mörkröd korv – ja, då får man gratulera, för då har du hamnat i tandsprickningsterritorium. På grund av den enorma blodtillförseln svullnar vävnaden upp och ser ibland nästan lite glasig ut. Vår barnläkare via NHS (det brittiska hälso- och sjukvårdssystemet som redan har räddat oss så många nätter) mumlade något vid vår senaste kontroll om att just denna kraftiga rodnad är det absolut säkraste tecknet, långt innan man ens kan känna något hårt.

Ibland, strax innan skrikandet nattetid når sin absoluta kulmen, kan du se en hård, vitaktig skugga lysa igenom under den där röda svullnaden. Det ser lite ut som att någon har gömt ett riskorn under en väldigt tjock, rosa matta. Om du tittar riktigt noga (och barnet inte precis nyper dig i näsan) kanske du till och med kan urskilja en pytteliten, fin skåra i tandköttet – det är bokstavligen platsen där tanden banar sin väg ut i friheten.

De där läskiga blå blåsorna är tydligen normala

Låt oss snabbt prata om Florence, Matildas tvillingsyster, som naturligtvis har bestämt sig för att ta sig an hela processen på ett helt annat sätt, eftersom det är strängt förbjudet att gå i takt i den här familjen. Hos henne såg jag inga vita skuggor. Istället upptäckte jag en morgon en spänd, skimrande blåaktig blåsa precis över den plats där hennes kindtand skulle sitta.

Jag fick absolut panik. Jag var övertygad om att mitt barn hade utvecklat någon slags sällsynt munmutation. Blåsan såg ut som om en liten utomjording när som helst skulle kläckas ur hennes käke. Den var fylld med vätska, såg mörkblå, nästan svart ut, och var det mest skräckinjagande jag någonsin sett i ett barns ansikte. Jag väckte omedelbart min fru, gjorde barnvagnen startklar och var sekunder från att storma in på akuten.

Vår husläkare kastade en snabb blick på den, smuttade oberörd på sitt ljumna te och sa att det var en eruptionscysta, något som tydligen händer när vätska eller lite blod samlas över tanden medan den försöker bryta igenom. Han förklarade att det är helt ofarligt och förr eller senare spricker av sig självt när hon tuggar på något, varpå jag bad om ursäkt för min hysteri och stammande backade ut från mottagningen.

Dregel och myten om feber

Istället för att fortsätta försöka skylla varje rinnande näsa, varje diarréblöja och varje febertermometer som kryper över 38 grader på tandsprickningen, borde du kanske bara acceptera att tvillingarnas immunförsvar just nu tagit semester och att de igår slickade på stången i tunnelbanan på Victoria Line. Det är därför de är sjuka, inte för att en liten mjölktand håller på att växa fram.

Överlevnadsverktyg som vi faktiskt använder

Eftersom dina barn just nu stoppar allt som kommer i deras väg i munnen (inklusive mina dyra laddsladdar och grannarnas hundleksaker), behöver du desperat vettigt material för dem att tugga på. Och här måste vi vara ärliga: inte alla supersöta produkter är värda sina pengar.

Vi fick till exempel den här babyfilten i bambu med blått blommönster i present. Förstå mig rätt, den är underbar, består av 70 % ekologisk bambu och 30 % ekologisk bomull, och tydligen är den allergivänlig och temperaturreglerande. Det låter ju fantastiskt när man har en fridfullt sovande Instagram-bebis. I vår verklighet, klockan 04:00 på morgonen, missbrukas dock detta extremt lyxiga tygstycke mest som en gigantisk, dyr näsduk för att torka upp de episka flodvågor av dregel som rinner ur Florences mun. Det är egentligen en absolut skam för det fina materialet, men hej, det skaver åtminstone inte sönder hennes ömma, salivröda haka ännu mer.

Vad som däremot verkligen, helt ärligt och utan överdrift har räddat våra liv, är vår pandabitring i silikon. Jag vet inte vilken typ av häxkonst som döljer sig i detta lilla pandaansikte, men Florence är besatt av den. Den är gjord av livsmedelsklassat silikon (vilket lugnar mitt samvete när hon tuggar på den i timmar) och den har dessa perfekta, platta öron med struktur som hon kan trycka långt in i käken för att massera precis de ställen där ett finger aldrig skulle komma åt. Jag älskar den här grejen. Vi har tre utspridda i huset, eftersom en försvunnen panda skulle leda till en diplomatisk kris. Den går lätt att kasta in i diskmaskinen, vilket är den enda plats där saker i det här huset någonsin blir riktigt rena.

Matilda, som av princip avvisar allt hennes syster gillar, föredrar intressant nog en ekorrbitring i silikon. Förmodligen för att den lilla ekollondetaljen på sidan är ännu spetsigare och ger precis det där trycket på det svullna tandköttet som hon tydligen behöver för att inte tappa förståndet helt och hållet.

Om du känner ett behov av att fylla på din arsenal av bitringar innan kindtänderna kommer (och tro mig, kindtänderna är den riktiga slutbossen), bör du absolut ta en titt på de olika alternativen som är speciellt framtagna för just den här fasen, för du kommer att behöva allihop.

Kyla är bra, men is är din fiende

Jag vet att din mamma tipsade i telefonen om att helt enkelt lägga bitringarna i frysen så att de bedövar tandköttet ordentligt. Gör inte det. Den extremt tålmodiga sjuksköterskan på NHS-hotline förklarade för mig, med en ton som normalt reserveras för svåruppfostrade hundar, att djupfryst plast eller silikon kan frysa fast i bebisens ömtåliga, blodfyllda munslemhinna och leda till lokala köldskador – vilket är det absolut sista vi behöver just nu.

Kylskåpet är din bästa vän. Tio minuter mellan cheddarn och hummussen räcker gott och väl för att ge silikonet en behaglig kyla som dämpar svullnaden, utan att tvinga in små isblock i deras munnar.

Ibland tar jag bara en ren, blöt tvättlapp, lägger den i kylskåpet och låter dem tugga på den. Det är simpelt, det gör en enda röra på vardagsrumsgolvet, men det kalla vattnet som pressas ut ur tyget på det varma, bultande tandköttet verkar fungera bättre på Matilda än någon vaggsång i världen.

Bärnstenshalsband och annat som vi med gott samvete kan ignorera

När du imorgon promenerar genom London Fields Park med tvillingvagnen, kommer du att se minst fem föräldrar vars bebisar bär små halsband av bärnsten, bara för att någon på nätet har påstått att stenarna utsöndrar eteriska oljor som lindrar smärtan.

Ignorera dem. Varje medicinsk expert som jag halvt desperat har rådfrågat (och jag har frågat många) har bekräftat för mig att det inte finns några som helst vetenskapliga bevis för den teorin. Dessutom utgör de där grejerna en massiv kvävningsrisk, eftersom halsbandet kan gå sönder och bebisen kan sätta en av de där påstått magiska stenarna i halsen. Håll dig till silikon. Håll dig till den kalla tvättlappen. Håll dig till vår älskade Calpol (smärtstillande) när det verkligen krisar mitt i natten och båda gråter av smärta (ja, läkemedel är helt okej när ditt barn lider, låt inte de perfekta föräldrarna på lekplatsen inbilla dig något annat).

Du kommer att överleva den här fasen, Tom. Tandköttet kommer att spricka upp, dessa små, vassa, vita minitänder kommer att titta fram (och bita dig i fingrarna när du matar dem), och du kommer att glömma de nätter då du rotade runt i dina barns munnar med din iPhone-ficklampa.

Fram tills dess: köp kaffe. Mycket kaffe.

Innan du nu börjar undra hur du ska överleva dessa oändliga tandsprickningsnätter utan att helt tappa förståndet, kan du ju alltid spana in våra säkra och BPA-fria baby-essentials från Kianao. De lugnar käkarna och kanske till och med ger dig en halvtimmes välbehövlig vila.

Frågor som flög genom mitt huvud mitt i natten (FAQ)

Hur vet jag säkert om tandköttet är svullet eller om mitt barn bara är gnälligt?

Om du inte är säker, tvätta händerna, ta ditt lillfinger och stryk försiktigt över ditt barns tandrad (varning, risk för bett). Om tandsprickningen är akut känns tandköttet spänt, hårt och betydligt varmare än resten av munnen. Dessutom kommer du att se att området är djuprött. Om fingret glider över tandraden utan motstånd och utan röda fläckar, ligger problemet någon annanstans.

Måste jag gå till läkaren med den där blå blåsan över tanden?

Jag var helt säker på att jag behövde åka till akuten, men dessa eruptionscystor är faktiskt helt normala. Så länge din bebis dricker som vanligt och blåsan "bara" ser läskig ut, kan du avvakta. Oftast spricker den av sig självt när tanden bryter igenom. Om området däremot börjar varas, din bebis får hög feber eller uppenbarligen har svårt att svälja – då är det dags att omedelbart åka till läkaren.

Hur länge ser tandköttet så rött och hemskt ut?

Enligt min lekmannamässiga, men smärtprövade, erfarenhet varar den absoluta kulmen – alltså den knallröda, svullna fasen innan tanden äntligen bryter igenom ytan – i ungefär fyra till fem dagar. Så snart den lilla vita spetsen har trängt igenom springan i tandköttet släpper trycket oftast direkt och rodnaden försvinner extremt snabbt. Därefter tar det bara några dagar innan tanden är helt framme.

Varför har hon plötsligt fått utslag runt munnen om det är tandköttet som är problemet?

Det beror på de uppskattningsvis tre liter saliv som din bebis producerar per dag när tandköttet är irriterat. Dreglet rinner konstant över haka och hals, torkar ut den känsliga bebishuden, och enzymerna i saliven orsakar röda, torra fläckar. Badda det torrt (gnugga inte!) och smörj in ett tjockt lager barriärkräm innan hon går och lägger sig, annars kommer hon att vakna av att huden kliar också.