Jag satt på golvet i vardagsrummet med en hårtork riktad mot en flätad korg och svettades igenom mina gravidtights. Min son var tre veckor gammal. Jag hade tillbringat två timmar med att försöka få honom i en pose jag sett på Pinterest, i hopp om att fånga ett sånt där fridfullt, felfritt ögonblick med en nyfödd. Istället kräktes han mjölk över hela min handstickade prydnadskudde och började skrika som om jag hade förolämpat hela hans släkt.
Innan jag fick barn trodde jag att nyföddfotografering bara handlade om att hitta bra, naturligt ljus. Man köper en bra kamera, väntar på att de ska somna och fångar ett minne. Jag utgick ifrån att min upplevelse skulle vara fridfull.
Verkligheten är betydligt klibbigare. Att få till gulliga bebisbilder kräver den typ av strategisk planering som normalt sett är reserverad för militära insatser.
Vi ser ju alla mediacirkusen. Du scrollar på mobilen klockan tre på natten medan du ammar och ser rubriker om hur Gisele Bündchen delar intima familjestunder i sällsynta bilder efter förlossningen. Det ser alltid så ansträngningslöst ut. Ljuset är magiskt. Bebisen ler i sömnen. Mamman ser ut som att hon faktiskt har haft tid att tvätta håret. Det sätter en bisarr standard för oss andra som bara försöker hålla en liten människa vid liv.
Hör på, jag jobbade som barnsjuksköterska i flera år innan jag blev hemmamamma. Jag har sett tusentals av dessa panikslagna föräldrar komma in till akuten för att de testat något dumt de sett på nätet. Vi måste prata om vad som faktiskt händer bakom kameran.
Snälla, vik inte din bebis som en kringla
Jag skulle kunna rasa om detta i timmar. Nyföddfotografering som bransch är helt oreglerad. Vem som helst som köpt en systemkamera på Elgiganten kan bokstavligen starta en hemsida och kalla sig expert. De köper ett gäng syntetisk rekvisita från Amazon och plötsligt hanterar de en sex dagar gammal bebis.
Det finns en viral bildtrend som kallas "grodböjen" (froggy pose). Du har säkert sett den. Bebisen sitter upprätt, vilar sin lilla haka i händerna och ser ut som en liten filosof.
Min barnläkare mumlade något om halsryggens utveckling en gång, men ärligt talat är det bara sunt förnuft. En spädbarnsnacke är i princip som blöt spagetti. De kan inte bära vikten av sitt eget huvud. Att göra denna pose naturligt är anatomiskt omöjligt och otroligt farligt.
Professionella fotografer åstadkommer detta genom att sätta ihop flera bilder. De tar en bild där förälderns hand håller bebisens handleder. De tar en till där förälderns hand stöder bebisens huvud. Sedan sätter de ihop dem i Photoshop. Om en fotograf någonsin försöker balansera din bebis i denna pose utan att hålla i med händerna, tar du ditt barn och går därifrån.
Att behandla vardagsrummet som en akutavdelning
Om du anlitar någon att komma hem till dig för en bebisfotografering måste du intervjua dem som om de sökte jobb som kirurg. Fråga om de är vaccinerade mot kikhosta. Om de börjar skruva på sig och inte vet när de tog sin senaste påfyllnadsdos – visa dem dörren. Det är inte värt risken, jag lovar dig.
När man har att göra med bebisar övervakar man ständigt deras vitala tecken, vare sig man inser det eller inte. Om någon lindar ditt barn hårt för ett foto, fortsätt att hålla koll på deras fingrar och tår.
Om de små extremiteterna börjar se lite lila eller blå ut är blodcirkulationen begränsad. Fotografer älskar att bylsa på dem för att hålla dem sovande, men bebisar blir varma snabbt. Om ansiktet är blossande eller om huden känns fuktig och klibbig måste du klä av dem direkt.
Folk säger att klockan tio på förmiddagen är den magiska timmen för naturligt ljus, men tiden är ju ändå bara en illusion när man nyss har fött barn.
Vad de faktiskt behöver ha på sig
Till min sons första foton köpte jag ett löjligt, stelt linneplagg med träknappar som kostade mer än hela min veckohandling. Jag satte på honom det, och han förvandlades omedelbart till en stel bräda av ilska. Han hatade det.

Det slutade med att jag bytte om till den Babybody i Ekologisk Bomull som vi hade liggande i byrålådan. Ärligt talat är detta min absoluta favorit från Kianao. Den har precis lagom mycket stretch för att jag inte skulle känna att jag drog axeln ur led på honom för att få på den.
De platta sömmarna gör att han inte får de där arga röda märkena på huden. Dessutom ser den ofärgade, ekologiska bomullen mycket bättre ut på bild än något skrikigt, grafiskt tryck. Det gör att bilden handlar om bebisen, inte om varumärket.
Om du planerar en livsstilsfotografering hemma, håll dig till enkla kläder som andas. De kommer ju ändå att bajsa ner dem.
Om du behöver en paus från allt estetiskt planerande kan du alltid kika igenom kollektionen av ekologiska bebiskläder för att hitta plagg de inte kommer avsky att ha på sig.
Den där tidsramen som alla pratar om
Folk kommer att säga till dig att det gyllene fönstret för de där sömniga, ihopkrupna bilderna är när de är mellan 5 och 14 dagar gamla. Det är då de fortfarande har kvar sin fosterställning och kan sova sig igenom en orkan.
Visst, det stämmer tekniskt sett. Men dag fem är också den dag då mjölken förmodligen rinner till, dina hormoner kraschar helt och du blöder i en nättrosa. Om ens tanken på att ha en främling i huset med en kamera vid den tidpunkten känns övermäktig, hoppa bara över det.
Ett foto av din bebis vid sex veckors ålder när hen tittar på dig med stora ögon är precis lika underbart som en bild av när hen är sex dagar gammal och sover i en hink.
Att slänga in saker i bakgrunden
Fotografer älskar rekvisita. Jag hatar det mesta av det. Att lägga en nyfödd i en gammal rostig skottkärra kanske ser rustikt ut på Instagram, men för en sjuksköterska ser det bara ut som en risk för stelkramp.

Om du vill ha lite textur i dina bilder, använd bara det du redan har. Vi lade vår son på Chakra Bebisfilt i Bambu. Det är en riktigt bra filt. Bambun är härligt mjuk och den khakifärgade nyansen blir jättefin på bild utan att förstöra kamerans vitbalans. Du kan svepa in dem i den för att hålla fast de viftande armarna, så att de inte ser ut som om de håller på att ramla ur ett flygplan.
För att få in lite färg spred vi ut lite Byggklossar för Småbarn i bakgrunden. De är väl okej. De macaron-liknande färgerna gör sig bra på bild och bevisar att du köper estetiska, pedagogiska leksaker. Men ärligt talat, en två veckor gammal bebis är i princip som en varm potatis. De kommer inte att stapla klossar inom den närmaste tiden. Det är enbart scendekoration.
Att göra det själv utan att tappa förståndet
Hör på, om du bestämmer dig för att ta de här bilderna själv, dämpa förväntningarna.
Släck bara taklamporna, skjut vaggan mot ett fönster och mata bebisen precis innan du börjar fota, för en hungrig nyfödd är en högst osamarbetsvillig modell. Knäpp på en maskin med vitt brus. Håll rummet löjligt varmt, typ 26 grader.
Lossa blöjan en timme innan du planerar att ta bilderna så att du slipper fånga de där fina resårmärkena runt midjan på bild. Fota ovanifrån, inte rakt upp i näsan på dem.
Och om de gråter hela tiden, lägg bara ifrån dig kameran. Du kommer att ta tiotusen bilder av den här ungen med mobilen under det närmaste året ändå. De där röriga, suddiga bilderna där de har mjölk på hakan brukar ju ofta vara de man ramar in i slutändan.
Så innan du bokar en fotograf som kanske försöker vika ihop din bebis till en svan i origami, klicka hem lite kläder som de faktiskt står ut med från Kianaos ekologiska butik.
Frågor jag brukar få om det här
När är den absolut bästa tiden att ta nyföddbilder?
Alla säger under de första två veckorna, och rent medicinskt sover de faktiskt djupare då. Men ärligt talat tog jag mina favoritbilder av min son när han var två månader och äntligen slutade se ut som en sur gammal gubbe. Gör det när du känner dig mänsklig nog att ta på dig riktiga byxor.
Är det säkert att använda blixt när man fotar bebisar?
Min barnläkare sa att vanliga kamerablixtar inte skadar deras näthinnor permanent, men det skrämmer dem definitivt. Det är bara irriterande för barnet. Håll dig till naturligt ljus från ett fönster. Det gör dessutom att deras hud ser mindre flammig ut i vilket fall som helst.
Hur håller jag min bebis vaken för livsstilsbilder?
Det gör du inte. Du kan helt enkelt inte tvinga fram en nyfödds schema. Om de sover, ta sovbilder. Om de råkar vakna och stirrar upp i takfläkten, fota det. Att försöka manipulera en bebis sömncykel för kamerans skull slutar oftast bara med att alla gråter.
Vad ska jag ha på mig på familjebilder med min nyfödda?
Vad som helst som passar och som inte visar spyor alltför tydligt. Jag försökte ha på mig en mörk sidentopp och ångrade det direkt när han rapade på min axel. Håll dig till neutrala plagg med struktur, som tjockstickat eller mjuk bomull. Det döljer en mängd synder och kastar inga konstiga skuggor över bebisens ansikte.
Borde jag betala ett proffs eller göra det själv?
Om du har budgeten för det och vill att någon annan ska hantera kaoset, anlita ett proffs som har faktiska säkerhetscertifikat. Men om tanken på främlingar i ditt hus ger dig utslag, så duger kameran på mobilen alldeles utmärkt. Torka bara av de där kladdiga fingeravtrycken från linsen först.





Dela:
Den absurda verkligheten med påfågelungar och småbarn
Sanningen om babykuddar (och varför du egentligen inte behöver en)